Ella gästbloggar!! :D

Heeeeeeeeeej alla pankakor!
Här e jag, den bästa Ellaboo!
Sitter och bloggrape-ar Nims och de e väldigt kuligt ;)
Snart ska jag fixa mig inför dagen, tar typ ett år då jag för nuvarandet är handikappad. -.-'
Operade handleden i Torsdags liksom.
Nä men nu var detta tråkigt, så hejdå!
Bild på laget ^^ Nims har en rosa rosett på sig och jag har en guldig på mig men vart jag e är en hemlis ;) <3
Puss Pankakor!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tacksi mycksi!

Kom på att jag kanske borde tacka för alla röster. Fick ju faktiskt TVÅ elskåpsplatser eftersom jag både kom med bland de 30 finalisterna av Fortums elskåpstävling, men också vann Mitt-i-Vasastan tävlingen där de utsåg bidraget de tyckte var bäst av alla Vasastans tävlande. Så tack för alla röster =) :*
Den första bilden är jag och mitt elskåp på Observatoriegatan 12 (min bild var då fortfarande ej uppsatt) och den andra bilden är från vernisaget där min bild visades upp på Centralen. Bilden nedan är en liten artikel från Mitt i Vasastan.




Nostalgi

Nu sitter jag på tåget och ska äntligen åka hem till Jönköping! Äntligen säger jag för att jag faktiskt inte varit där "på riktigt" sen i maj. Jag åkte ju till Båstad i somras och sen flyttade jag upp till Stockholm direkt efter det - hann bara hem och packa om innan jag åkte upp! Och äntligen säger jag framförallt för att jag verkligen saknar min familj så himla mycket. Mamma och jag har ganska mycket kontakt på telefon osv, men typ alla andra - min bananfamilj (Yousef brukar kalla alla Svenssons för bananer haha!) har jag inte umgåtts med på typ ett halvår!
Så nu var det tänkt att jag bara skulle få njuta av att träffa alla. Men så inträffade det tyvärr en mycket tråkig grej, som får mig att inte kunna slappna av och njuta... Så nu känns det mer sorgligt än roligt att komma hem. Men ska försöka göra det bästa av situationen och bara hoppas att allt löser sig.
- Mama always had a way of explaining things so I could understand them...

Nostalgisk

Nu sitter jag på tåget och ska äntligen åka hem till Jönköping! Äntligen säger jag för att jag faktiskt inte varit där "på riktigt" sen i maj. Jag åkte ju till Båstad i somras och sen flyttade jag upp till Stockholm direkt efter det - hann bara hem och packa om innan jag åkte upp! Och äntligen säger jag framförallt för att jag verkligen saknar min familj så himla mycket. Mamma och jag har ganska mycket kontakt på telefon osv, men typ alla andra - min bananfamilj (Yousef brukar kalla alla Svenssons för bananer haha!) har jag inte umgåtts med på typ ett halvår!
Så nu var det tänkt att jag bara skulle få njuta av att träffa alla. Men så inträffade det tyvärr en mycket tråkig grej, som får mig att inte kunna slappna av och njuta... Så nu känns det mer sorgligt än roligt att komma hem. Men ska försöka göra det bästa av situationen och bara hoppas att allt löser sig.
- Mama always had a way of explaining things so I could understand them...

Temptations...

Jag kan inte stå emot. Jag måste alltid vara där! Och här... Och där och där också...
Jag vill kunna vara med på allt, hinna med allt, inte missa något, inte vara dålig på något utan vara bäst på allt!
Men just nu blir allt bara lite halvt. Till och med riktigt dåligt ibland.
Skulle jag i stället kunna koncentrera mig på några få saker vet jag att jag skulle kunna göra dem mer noggrant, vara mer ordentlig. Det skulle bli färre saker gjorda, men de skulle i alla fall bli gjorda ordentligt. Kvalitet går före kvantitet säger man ju... Men nu blir allt bara sockervadd - ihopsnurrat och klistrigt. Sött men kanske lite för sött...
Pressen och stressen är stor. Men jag är ju trots allt väldigt glad för allt jag gör... Men borde jag hitta något slags lugn, lite mer rutiner i livet, bli lite mer vuxen och sluta upp med att leka? Hur knyter jag upp knuten och snurrar ut mig från trasslet? Hur motstår jag frestelserna och hur lär jag mig att prioritera?
Jag tror faktiskt jag har svaret själv. Och det är att jag ska fortsätta leka så länge jag tycker det är roligt. Det får tära på mig hur mycket det vill, det får slita på min kropp och det får fortsätta göra mig stressad och förvirrad. Men mitt liv ser ut så, jag är spontan och jag älskar att prova på det mesta! Jag kör helt enkelt vidare och det får ni tycka vad ni vill om!
(Wow, vilken psykolog jag skulle kunna bli! Jag har just gjort en psykoanalys på mig själv, och kommit fram till en slutsats om vilka åtgärder som måste vidtas för att jag åter ska bli "frisk" TIHI!)

Sweeter than candy

Har ni märkt en grej? Det händer bara att jag bloggar vid två olika tillfällen: 1) När jag är uttråkad (händer typ aldrig) 2) När jag har massa saker att göra, men de sakerna är så tråkiga att jag försöker undvika att göra dem (typ nu)
Okey så i morgon hoppas jag ni kommer förbi Centralen en sväng. Då kommer det vara elskåpsvernisagesinvigning ^^ I'll be there =) Gissa varför ni borde komma?! ...Kan ni inte gissa får ni komma dit och ta reda på varför ni borde vara där, och kan ni gissa får ni komma ändå, haha!
Idag körde vi massa handvolter och pyramidträning, det var jättekul! Sjukt bra träning, tyvärr var jag lite seg så vet inte om jag gjorde så bra ifrån mig direkt.. Vi har fått musik också nu, fett bra låt faktiskt, tror vårt program kommer bli awesome!!!!
Igår var jag ute med klassen för första gången.. Det var 90-TALSTEMA som gällde. Det var askul faktiskt... Har inte klätt mig i 90-talskläder sedan 90-talet tror jag inte, haha! Tyvärr missade vi sista pendeln hem så det blev taxi i stället, vilket inte var så kul med tanke på att jag har ungefär 700 spänn att leva på till slutet av månaden.. Eller HADE menar jag. Nu är vi väll nere på typ 200 då. Skål för konserver, burkmat och bantning =D
Okej, då har jag skrivit klart för i dag. Helt klassiskt, urtråkigt inlägg, som ingen antagligen kommer att läsa. Men som sagt ändå måste skrivas, just därför att jag inte denna kväll känner för att göra det jag borde göra...

parlis

Hahaha kom bara o tänka på Petra Mede som var så skön i söndags i Parlamentet med sin valaffish ”Lite främlingsfientlighet har ingen dött av”

Hennes förklaring till den är:  - Lite främlingsfietlighet är inget skadligt, titta på mig jag har varit främlingsförientlig hela mitt liv och jag mår jättebra!

o sen ba: "ursäkta men varför ser vi alltid invandrare som ett problem? de är ju många problem"

Jag gillar hennes fräcka ironi =) de är ju rätt grova hela gänget, ibland för mkt, men söndagsprogrammet hade många störtsköna kommentarer från dem allihop ;) haha



 

 

 


Going down...

Det börjar dra ihop sig, snart är Elskåpstävlingen slut! Jag hoppar fortfarande på en placering i 30-toppen,men har ju halkat ner en bra bit på senaste tiden tyvärr.. Ligger nu typ på plats 50,52 respektive 55. HOPPAS NU NI KAN GÖRA NÅGOT ÅT DETTA! Så rööstaaa på mig! :D
http://elskap.fortumkampanj.se/#/nima-krudtaa-(1).aspx
http://elskap.fortumkampanj.se/#/nima-krudtaa.aspx
http://elskap.fortumkampanj.se/#/nima-krudtaa-(2).aspx


Cheer up!

Bra dag, äntligen! Har vart lite tjurig de senaste dagarna, inte sovit ordentligt,stressad & sånt därnt som man är ibland..
Men efter träningen känns alltid allt mycket bättre =D Ella piggar upp mig betydligt och påminner mig om att inte vara så negativ ;) haha! Och så är det nog rondaterna och gymnastiken som gör mig glad också, när man klarar en utmaning blir man sjukt glad =D


TOTALY INSANE!!

...Att SD nu kommit in i Sveriges riksdag. Det är bara sjukt sjukt sjukt sjuuuukt!
Jimmie Åkesson: NEJ det är inte felaktigt av medier att framställa Er som fiendefientliga. De har bara talat fakta, för Ni ÄR det. Ni ÄR rasister. Annars skulle Er främsta politik inte handla om att väcka motstånd mot invandringen. Annars skulle inte du Jimmie, uttrycka dig med sådana hårda ord som att Sverige har en "extrem invandringspolitik"...
Jag hoppas det är som kvinnan-jag-inte-vet-vad-hon-heter på TV4 säger just nu... Hon spekulerar i att anledningen till att så många röstat på Sverige Demokraterna är att människor som blivit besvikna på partier de tidigare tillhört helt enkelt kanske inte riktigt vetat vad de ska gå över till, och då nästan i ren protest valt SD. Hoppas det är så, det är åtminstone bättre med en sådan anledning, än att typ fem procent (eller mer) av Sveriges befolkning vore rasister..
Bra att Reinfeldt iaf inte tänker samarbeta med SD. I like.
Så vad gör vi nu? Ja antingen tar vi och inför monarki, hellre Kungen än Åkesson. Eller så hämtar vi hit någon som styr upp lite mer ordentligt, Mahmud Ahmadinejad kanske. Han skulle SD säkert komma bra överens med! Bröderna Castros vore ju awwwwesome, eller hämtar vi helt enkelt hit någon som ligger på ungefär samma nivå som vårt rasistiska parti - Miss Hilton kanske?

En chans till?!

Jag är så extremt förbannad! Jag är så förbannad att jag inte i ord kan uttrycka mig hur förbannad jag är! Och jag är förbannad över att jag inte kan förbanna allt med hjälp av mina ord just nu - för det är just vad jag skulle behöva göra! Och eftersom jag inte har någon att förbanna mig med, skulle jag bara behöva förbanna av mig genom att skriva förbannat mycket förbannade grejer!

 

...Så då satte jag mig och pysslade lite. Gjorde något skojsigt medan jag lät mina tårar flöda av sorg och av ilska (ursäkta mig om min dramatik är något överdriven). Fredrik Reinfeldt fick bli offer för min kalla humor och mitt vitlökspressade hjärta (krossade kan man också använda, men då låter det som om jag snackar tomater) och det hela resulterade i en ironisk konst.

 

Han blev offer inte minst för att det idag avgörs om han ska bli Sveriges stadsminister ännu en gång. Något jag definitivt inte hoppas på. Jag blev nästan lurad ett tag och trodde att jag var på hans sida, men så, tack och lov, tänkte jag efter ordentligt och kom fram till att jag snarare är hans fiende. Det finns visserligen saker han säger som är bra (okey sant, iofs: nämn ett parti som inte framhåller bra argument för den svenska politiken). Han verkar ganska snäll och trevlig. Men det är just det jag tycker är så lurt: hans lilla mjuka men mycket ordentliga sätt att vara, hans behagliga och lugna personlighet som medier så tydligt lyfter fram, och hans inverkan som lätt kan få någon (ta mig själv som exempel) att bli övertygad om att i stort sett vad än han säger är sant. Allt han är för är gott, allt han är emot är ont. Han tänker så mycket på ”människan” (ordet som han älskar att använda för att spetsa sina åsikter och kommentarer med) att det får oss att känna medlidande med honom. Eller gör han det - tänker han på människan - alltså alla människor? Eller tänker han på att skapa välfärd för vissa människor? Vilka menar han konkret när han använder ordet "människa"? Menar han Sveriges hela befolkning? Inkluderar han de som ej räknas formellt som svenskar?

Och så är det ju de där små hundögonen. Två dystra, stora, bruna klot som blinkar ihärdigt, som ber om förtroende och stöd. Som likt en valp tigger ”snälla, jag lovar sluta busa om jag bara får en chans till”. Det är en taktik han inte behöver anstränga sig med att utöva, den är bara där, inövad, som en reflex och antagligen bara sitter i honom sedan födseln. Dessvärre: den fungerar!

 




Min fantasi har alltså tänkt ut att det finns en orsak till varför vår (ännu) stadsminister heter just som han gör. Ta bort några tecken och du har: REN RIK & ELD < tre saker som min fantasi har att göra med hans politik. Okey, nu börjar jag definitivt bli väldigt trött, så ta allt detta med EN STOR nypa salt, och se inte detta som ett påhopp, snarare som ett, antagligen ganska dåligt, skämt. Ett tidsfördriv, en lördagkväll, av en nittonårig tjej som försöker slippa undan högarna med böcker som väntar på henne inför hennes kommande tenta. Ja, se det så.

 

 

 

 


NU ÖKAR PRESSEN!

Nu kommer det bli jobbigt att blogga. Efter cirka två veckor på JMM har skrivregler och nyhetsskrivande-tänkandet börjat degat sig fast i mitt huvud och ligger nu där i väntan på att få bli knådat slät, och sedan jäsas tills mitt huvud exploderar - då borde jag tillslut också förstå vad det här med journalistik egentligen handlar om kanske? Då hoppas jag att allting bara sätter sig automatiskt, att allt sugits in som i en svamp och bara går av ren reflex!
Fast nja, så enkelt är det kanske inte. Att vara journalist innebär nog en hel del nytänkande. Ständigt alltså. Att alltid se vad publiken/tittarna/läsarna vill ha. I vissa fall krävs god fantasi. En ren och korrekt svenska är ett måste, liksom ställningen man tar till sig gör att man måste följa grundregler för journalistiken osv.
Dessutom har jag synen på livet att man absolut alltid kommer att kunna lära sig mer. SÅ LÄNGE MAN LEVER, ABSOLUT! Jag nöjer mig därför inte med det där "kan", för om man kan så SKA man. Så jag ska banne mig aldrig sluta lära. Aldrig någonsin, det kan jag lova mig själv! Jag älskar att studera, träna, se både kropp och själ formas, slita, svettas, blöda och få resultatet "bättre". "Bättre" är skitbra, men "bäst" är högsta strävan. En strävan jag aldrig kommer att uppnå, för det finns oändligt många saker jag behöver uppnå för att bli det. Och oändligheten är oändlig, så kort sagt - jag vill egentligen bara bli bääättre och bääätrre. Hänger ni med?
Så ja, jag känner faktiskt en viss press. Just nu en press för jag vet att tydligen folk börjat läsa min blogg. Min blogg, som jag alltid skrivit i som om den vore något bara för mig själv - för minnenas skull, inte för läsarnas skull. Nu måste jag kanske ändra lite på det. Bli lite mer petig, rolig och helt enkelt sköta mig lite bättre.
Tänkte bara tillägga att jag är enormt stolt över min rubrik. Kanske förstör allt genom att förklara den, men måste ju göra det så att alla förstår hur fantastisk journalist jag kommer bli! Rubriken är dubbelsidig - Pressen ökar ju på mig själv, jag känner alltså att jag måste göra bättre ifrån mig. Men också pressen ökar - alltså tidningspressen typ. Gud vad jag är långsökt. Kanske blev det här ett totalt misslyckande i stället. Inte alls en sådan där kort och rakt-på-rubrik, utan en som i försök i att vara komisk och ha två meningar, i stället blev missförstådd och misslyckad. Aja, life goes on. Det finns ju värre exempel...


Dessa rubriker hittade jag på avigsidan.com:
"POLISEN I ÅBO VILL HA HJÄLP MED RÅNFÖRSÖK"
"JÄGARNA ÄR RÄDDA FÖR ATT DE PARAR SIG MED VARGAR"
"SLAKTERI TAR INTE EMOT STUDENTER"



Stockholm, september 2010

JOURNALISTIK & MULTIMEDIA

fösHtA DagEN i SKoLaN.

Har precis stigit upp för andra dagen idag, vaknades av ett något förvirrat samtal med Tessan, eftersom jag trodde det var lördag och jag försovit mig till jobbet och undrade vasjösiken jag skulle ta mig till om jag redan lyckats missa en jobbdag innan terminen knappt ens satt igång, men så lyckades jag under samtalets gång placera att jag faktiskt bara tagit en liten tupplur mitt under dagen efter min första dag på universitetet, och att det fortfarande var fredag och att jag fortfarande hade två timmar på mig till jag skulle iväg och träna...
Så jag har alltså börjat skolan idag! Med en stor klump i magen av oro blandat med förväntningar, hopp, rädsla och glädje, lyckades jag ta mig fram (I GOD TID!) med pendeltåget till Flemmingsbergs Universitetsområde. Då jag anlände visste jag vare sig vilket program jag skulle gå, vilka klasskompisar jag skulle ha, var salarna låg eller ja, lättare sagt - jag hade ingen aning om någonting!
Det enda jag visste var väll egentligen att jag stod som andra reserv på det program jag absolut helst ville gå, och hade kommit in på det program jag hade valt i andra hand. Så jag skulle på upprop för båda klasserna, och det jag började med var Multimedia - förstahandsvalet.
Man började ropa upp alla reserver, och då jag märkte att det var två namn som ropades upp och ej svarades på, tänkte jag "okej, då är det lugnt, då kommer jag in!". Men till min förtvivlan sa de när de börjat ropa upp alla reserver att det eventuellt kunde komma att bli en annan ordning än den man fått reda på då man fått sin reservplats tilldelad. OCH SÅ VAR DET. Två namn räknades upp, och jag som trodde att mitt namn skulle vara det andra, blev totalt chockad när så inte var fallet.
Då jag gjorde mig redo för att lämna salen med sorg och skam och ta mig vidare till nästa upprop, hörde jag plötsligt mitt namn försöka uttalas: "nima, ehhh krud.." ÅÅÅH! Det är ju mig de menar. Så vad innebär det här? Vad menar ni? Should I stay or should I go? Va? Jag kom in. Grattis! Åhhh, tack!!!
Ett namn till ropas upp och tjejen brevid mig pustar ut djupt och viskar några glada ord om hur hon ska fira sönder sig ikväll! Sedan bad den ansvarige att alla som ej gått vidare skulle lämna salen. Jag tyckte så många verkat komma in så jag trodde bara ett par tre stycken skulle gå kanske, men plötsligt så reste sig säkert mer än halva salen upp, och trängde sig besviket ut från sina platser med svansen mellan benen. Jag kunde lika väl varit en av dem. MEN DET ÄR JAG INTE! Jag är med från scratch, jag har tagit första steget för att bli journalist. Jag har kommit in på en av Sveriges mest eftertraktade och sökta program, som upproparen berättar. Han gratulerar och hälsar oss välkomna till "skolans bästa program".
TACK! Efter uppropet så släppte spänningarna, folk började försiktigt mingla lite med varandra, vi drack kaffe ihop, jag och några killar och tog sedan sällskap ihop med pendeltåget mot stan. En kort dag egentligen, men all väntan inför den hade gjort den så enormt lång. Klassen verkar ha en skön blandning på folk och jag kände genast att jag kommer trivas här.
Så nu när jag vet att det inte är lördag, att jag inte har försovit mig, att jag har klarat dagens alla mål och jag bara har en härlig träning inför kvällen kvar att tänka på, så kan jag nog lugnt sitta här och njuta ett par minuter. För även om jag inte direkt ska fira med någon ikväll, ska jag njuta av varje sekund som återstår av dagen, den 27 augusti 2010 - dagen då min katt Daisy fyllde 8 år, liksom min bästis syster Celeste, också dagen då min lådsaspappa Jaime åkte till USA för att sedan dra vidare till Costa Rica och El Salvador... Men just för mig var dagens viktigaste händelse att detta var dagen då jag kom in på Journalistik och Multimedia!


Get your freak on! This is a day to celebrate =)

SNYGGA TILL STOCKHOLM!



...GENOM ATT RÖSTA PÅ MITT ELSKÅP!!!

STÄLL UPP FÖR ER SNÄLLA KOMPIS NIMA NU :D doin'  the puupppy eyes now..

http://elskap.fortumkampanj.se/nima-krudtaa-%281%29.aspx
http://elskap.fortumkampanj.se/#/nima-krudtaa-%281%29.aspx
http://elskap.fortumkampanj.se/#/nima-krudtaa-%282%29.aspx

PUSS



FÖLJA STRÖMMEN ELLER UPPNÅ DRÖMMEN?

Vad folk älskar att prata om sina  "nya liv" och "nystarter" och såna saker... "Från och med måndag", eller "nästa månad" eller "nästa år ska jag"... Varför ska man alltid 'börja om på nytt'? Visst, jag är väldigt spontan och har alltid ett stort behov att hitta på nya saker, testa på nya träningsformer, prova ny matlagning, lära känna nytt folk osv. Men visst verkar det som att folk idag verkar ha ett så stort behov av att bevisa för ANDRA hur de lever, inte bara njuta och leva så som de själva vill. Man vill uppnå så många ideal, alla vill gå åt samma riktning, och även om många säger att de 'sticker ut', gör de inte det. Inte mycket mer än att att den ena föredrar Louis Vuitton medan den andra föredrar Chanel eller den ena har hund och den andra katt. De förvandlas alla sakta men säkert till samma sorts person, svenska folkets största förebild: den  perfekta amerikanen. Den där mamman som älskar sina barn över allt annat och håller dem aktiva i alla sorts aktiviteter, hon som lagar maten med den rätta halten fett, kolhydrater och proteiner, som gör botox behandlingar då och då men trots det bara är så där "naturligt vacker". Självklart är hon också hjälpsam, givmild och vänlig, ja i alla fall på utsidan. Den unga tjejen är shopoholic, har en walk-in-closet, bloggar om livet, om nuet och om framtiden, har en chiuaua och gillar givetvis att gå på de mest glamorösa festerna som står henne till.

Så vad har jag att säga om dessa människor, dessa som lever detta liv och är på väg åt samma 'håll' (dock givetvis på lite olika sätt och nivåer)? Är jag inte själv på väg att bli en av dem, eller kanske jag rent av redan är det? Jo det stämmer antagligen. Och jag säger faktiskt inte att jag inte trivs med det. Jag har bara funderat över att jag verkligen beundrar de som faktiskt sticker ut. På riktigt alltså. Inte de som sticker ut bara för att de bara måste göra något ovanligt för att få andras uppmärksamhet typ skryter om sina upplevelser på Facebook. Jag beundrar de som gör något speciellt, som verkligen har ansträngt sig för att komma just dit de är, de som satsar och vågar och verkligen går in för sina drömmar. De som inte tar åt sig, de som däremot lyssnar och tar till sig. Typ som Shakira som fick höra av sin lärare när hon gick i skolan att hon lät som en bräkande get då hon sjöng - och idag är hon en av världens mest framgångsrika artister, driver en stiftelse för fattiga och hemlösa barn i Colombia och har påverkat miljontals människor med hjälp av sin musik, sin dans, sin vackra utsida men också hennes starka drivkraft, sin envishet och hennes absolut unika stil! Andra personer som jag personligen ser upp till och som bör nämnas är Wyclef Jean som nu är aktuell i sitt hemland Haitis presidentval, och så Che så klart - en av världens mest kämpande revolutionärer som också arbetade ideelt som läkare under sin resas gång som skedde på en motorcykel genom latinamerika. Sådana här personer är mina förebilder, för att de har blivit framgångsrika tack vare sitt mod, sin inre styrka och framförallt - sin vilja!

Det är inget fel i sig på "amerikan-idealet". Det är fina egenskaper som försöker uppnås. Jag tror dock att det görs på fel sätt. Folk tänker så mycket på att de måste "lyckas" att de glömmer njuta av vad de lever i nu, de är alldeles för upptagna med att tänka på framtiden. Detta var föresten en av mina största lärdomar jag fick då jag var i Cuba. Att leva i nuet. Jag kan gå in mer på det en annan gång och berätta vad vist folk talade till mig om detta, men det hela gick i alla fall ut på att "Vivir en el momento" - leva i nuet och ta till vara på sina dagar.

Kanske jag som sagt är en av de som följer strömmen, men jag hoppas och tror, att jag kanske på något vis ändå sticker ut lite, lite grann. Inte sticker ut som är lika med jag ska sminka mig si&så så att alla kan se att jag minsan inte gör som alla andra. Utan det där bra sticka-ut-sättet.. Jag tror att jag har något som kanske inte alla andra har. Kanske något jag inte hittat än. Detta säger jag inte för att jag tror på mig själv mer än vad jag tror på någon av mina medmänniskor. Jag tror ALLA kan sticka ut på det bra sättet, bara man hittar det. Jag säger detta för det känns som om jag inte hade haft något unikt, så hade jag aldrig haft den livsglädje jag har idag. För det har jag verkligen! När jag vaknar på morgonen har jag alltid huvudet proppat med idéer och saker jag vill hinna med att göra under dagen, trots att jag kanske egentligen inte har några speciella planer. När jag lägger mig på kvällen önskar jag att jag inte hade behövt sova bort min tid (även om jag älskar att sova) och längtar bara efter att nästa dag ska komma. Det måste ju vara något som vill ut - något som vill göra sig unikt. Är det någon som förstår vad jag menar?

Jag tror att det här handlar om att tro på sig själv, ta alla chanser du får och utnyttja din tid till att göra vad du tycker om. För gör du det så kommer du våga. Inte bara våga sticka ut, inte bara vara unik. Utan också våga förverkliga dina drömmar och njuta och lära av livet hela vägen dit!



RSS 2.0